Ny adress

Här finns jag numera. Det känns rätt fattigt än så länge.

Men nu  29/1 finns det lite mer att läsa och se.

Ojdå!

Så nu är det dags... jag har fyllt min bildkvot på den här bloggen. Den räckte till 1608 inlägg.

Det blir till att ordna en ny blogg. För en blogg utan bilder, det känns inte som jag.

Återkommer i saken.

Helgens facit

Väldigt god mat, kyckling, paj och gryta, hela helgen.
Två , ja två, portioner pannacotta - vi var ju på kalas...ett väldigt trevligt sådant
och
två sopsäckar med papper
ett rensat och omorganiserat linneskåp
ett rensat vitrinskåp
två meter tvätt struken.

Alldeles väldigt nöjd är jag.

Nu återstår bara de där glosförhören i tyska, i det här sammanhanget a piece of cake  - (ein Stück Kuchen låter liksom inte lika bra).

Det var länge sedan

 
det var några tulpaner här.  Förra veckans alla buketter börjar se anskrämliga ut och det var bara dessa som var i skick att visas.

Soluppgång över Billingen i morse klockan 8. 33 piip. Jag längtar verkligen efter ljuset, men är samtidigt nöjd över minusgraderna, inte helt logiskt, jag vet.  Jag försöker övervintra en afrikansk blå lilja inomhus och den tror i alla fall att det är vår, två knoppar, snart blommor.

Annars bjuder dagen på pappersrens i arbetsrummet. Målet är att slänga minst en svart plastsäck, eftersom jag inte rensat ur gamla pärmar och kassar på väldigt länge (faran med stort hus och  möjlighet att stänga dörren till röran), så lär jag nå det snart nog. Sedan ska vi fira en systerdotter som hade otur i år att fylla år samtidigt som maken firade sin jämna dag. Födelsedagsfirandet i förra veckan innebar att vi såg på hemmet med lite nya ögon och att vi bara måste ta tag i de där sakerna som kan göras senare.
Sen är nu numera!
Amen!


Åtta minuter senare : Nu snöar det!

När man talar med tonåringar,

kan det vara bra att tänka som Nalle Puh, nämligen:

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

Fått på mailen

Ibland kan jag allt tro att det är så här.

Det måste gå,

men en dag till på soffan hade suttit fint. 

Trevlig vecka önskar jag alla! 

Vi går mot ljusare tider, alltid en tröst.

Dagen efter

Då är dagen avklarad och jag kan konstatera att jag aldrig någonsin ska överväga en karriär i cateringbranschen.

Utan dessa döttrar hade vi aldrig rott det i hamn. Stort tack Julia och Hanna!

Idag ska jag nästan bara vila, lite nytta får jag väl försöka åstadkomma. Det är ju måndag och nya föreställningar, dvs lektioner i morgon.

Nu ska jag och maken fundera på hur vi ska använda resterna...

Läget under kontroll? Eller att jag aldrig lär mig!

Ja, det tror jag...

Vi lagar som bäst buffémat till morgonens släktkalas (dryga 30 personer).
Nä, inte min födelsedag, utan makens.
Bara kyckling och lax kvar att fixa.
Jag borde veta vid det här laget att matlagning tar tid, lång tid.

Trist och mörkt

Snön borta, det gick fort.

Eleverna kommer idag.Det är inte trist och mörkt alls, men jag känner anspänningen i käkmusklerna.
Dags för bettskena igen.

Nu måste jag att samla i hop mig och mina saker, annars blir det ingen ordning på den här dagen.